Tiden går för fort i väntrum.
Jag sitter här och drömmer om samma saker som jag alltid drömt om
min eviga ungdom och pengar.
Sen kom jag att tänka på att jag inte kan förstå hur kärlek när en är tant ser ut. Måste jag dela säng med en gubbe?
Det vill inte jag.
Vi har ju inte vandrat den vägen tillsammans. Orkar inte ens.
Hittade en man som var 2 år yngre och kände att honom hade jag kunnat leva ett liv med.
Men hans tjej är så jävla mycket snyggare än honom. dessutom är hon kanske det coolaste jag sett? hon lever liv och hon vet vem hon är. Dessutom har hon lockigt hår. Människor med lockigt hår blir alltid älskade mest.
Hon har aldrig sett nån så grå som jag. Det har inte jag heller. Men jag tror det ingår, att bli grå och tappa bort sig själv. Så här strax innan 40, iallafall ett par gånger minst. (3år kvar men ja ni fattar)
Hur ocoolt är det inte förresten, att använda ordet cool?
Jätte, va?
Förmodligen.
Jag fantiserar om honom ändå.
För han är så jävla vacker att jag fan får fjärillar i fingrarna.
Ungdomen gav mig inte utrymme att leka vuxen tillsammans med honom och han kommer aldrig laga mat som luktar vitlök i mitt kök. Han kommer aldrig älska mig. Såklart.
De är så fina ihop dessutom, Kanske att alla klär i kärlek?
De lever lyckligt.
Det gör jag med.
I en helt annan stad.
Under helt andra premisser.
Hej!