vi har alltid Köpenhamn.
De hörde ihop.
Från botten av hennes hjärta var hon övertygad om att de två var menade för varandra men att hon föddes i fel tid.
Och jag tänker på det ibland.
På henne i ett kök.
Med ett vinglas i en fåtölj.
Vid närmare eftertanke borde väl alla kök ha en fåtölj?
Men jag minns henne. Sittandes där.
Pratandes om.
Hennes o Jimis kärlek.
Som aldrig fick leva.
Men aldrig kunde dö.
Och så tänker jag på alla kök.
På allt vin.
På alla andra som borde ha älskat varandra
Men som aldrig gjorde.
För de aldrig fick chansen att.
Puss.